Kort genomgång av text från ett nationellt prov

Som jag förvarnade om i mejlet jag skickade ut i eftermiddags, lyckas jag inte alltid så bra med inspelningar och sådant. Jag hade tänkt göra en längre genomgång och trodde att det gick ganska bra, men hur jag än bar mig åt blev det bara fel… När jag gick i gymnasiet brukade en lärare ofta sucka över att ”tekniken är inte med mig!” och så känner jag också… Därför kommer här i alla fall en liten kort genomgång av exempeltexten från det nationella provet i svenska 3, som ni kan hitta här (texten börjar på sidan 15).

Det som är viktigt just nu är i alla fall att ni får ett konkret exempel på hur ett sådant PM som vi förväntar oss kan se ut. När man tittar på vad textens olika delar innehåller ser man att eleven faktiskt följer mallen för hur det ska se ut: en inledande problemformulering, en utredning där hen diskuterar frågeställningen utifrån två olika texter, och en avslutning i form av en slutsats. När PM:et sedan bedöms, visar det sig att textens alla delar är viktiga för helheten. Det här PM:et är bra, men avslutningen kunde ha varit bättre, och språket/stilen är inte heller riktigt uppe på A-nivå.

I januari kommer vi att börja gå igenom hur man skriver referat, och då kommer vi att titta på den här texten igen. Meningen med det här just nu är bara att ni ska få se i förväg hur det kan se ut.

P.S. Nu finns inspelningar även i tidigare blogginlägg på temat PM-skrivande!

Likheter och skillnader mellan romananalys och utredande PM

Med nedanstående text vill jag visa att den uppsats ni redan har skrivit har mycket gemensamt med det som vi kallar PM.

Vad är ett PM?

Nedan följer en beskrivning av vad ett (eller en) PM är för något. Det är en enkel grundstruktur som man kan se i nästan alla vetenskapliga texttyper, från korta rapporter till doktorsavhandlingar. Texten finns även inspelad.

Att tänka på när man skriver uppsats…

En sak att tänka på när man skriver uppsatser (och när man skriver PM, rapporter, utredande texter, recensioner, blogginlägg, romaner, tidningsartiklar, argumenterande insändare, med mera) är att man INTE ska kursivera citat.

Kursiv stil används för boktitlar (samt filmtitlar m.m.) och för att markera att man betonar någonting lite extra. Man brukar även kursivera utländska ord om man använder något enstaka sådant i en text på svenska.

Citat ska markeras enbart med citattecken.

Det här är en ganska liten detalj men det är faktiskt en av de etablerade skrivreglerna för svenskan och någonting jag kommer att upprepa hela året tills jag sett att hela klassen har lärt sig det.