Alla som är lediga eller är på praktik har redan fått de uppgifter som ska göras, och några är redan klara med allt. På begäran lägger jag ändå ut lite lektionsmaterial, så att ni kan se vad som händer, om ni vill.
På dagens lektion berättade jag litegrann om stavningsreformen som infördes 1906. Den reformen moderniserade svenskans stavning. Innan dess stavade man t ex v-ljudet på flera olika sätt: f, fv, hv. (om man kollar upp ”stavningsreformen 1906” på Wikipedia så kan man se en lista på ord och hur de stavades innan och efter reformen samt hur de fortfarande stavas på danska. Då blir det tydligt hur lika svenskan och danskan egentligen är.) Detta förenklade förstås processen att lära sig skriva.
Det hade även en viss politisk betydelse. Sverige var förr ofta i krig mot Danmark. Ett av alla dessa krig slutade med att Sverige förlorade vissa landområden i norra Tyskland, men fick då Norge som kompensation. Detta ledde till att Sverige och Norge var i union (inte riktigt som ett och samma land, men Norge var inte självständigt) mellan 1814 och 1905. Norge ville hela tiden bli ett eget rike och varken tillhöra Danmark eller vara i union med Sverige, och det var så mycket bråk om detta att man beslöt att upplösa unionen 1905. Svenskarna ville markera sin skillnad mot de nordiska grannländerna genom språket. Redan Gustav Vasa påbörjade den här processen på 1500-talet genom att han beordrade att en svensk översättning av Bibeln skulle finnas, och förändringarna fortsatte långsamt under seklernas gång. I början av 1900-talet gjorde man alltså ett rejält försök till att ”städa upp” i det svenska språket.
För att se lite mer konkret hur stavningen skilde sig åt före och efter reformen gav jag klassen en kort novell av August Strindberg. Den är skriven 1903. Jag började med att läsa texten i lätt moderniserad form, berättelsen heter Ett halvt ark papper. Här kan man både läsa och lyssna på den: http://etthalvtarkpapper.se/ Klassen fick sedan läsa Strindbergs handskrivna originalmanuskript, för att hitta gammaldags drag i språket: ord som stavas annorlunda mot nu (te x ”halft”, ”skrifven”, ”rödt”, ”menniska”), ord som har en annorlunda böjningsform (”äro” istället för ”är”, ”söndagarne”) samt ord som inte används längre utan har blivit utbytta mot modernare motsvarigheter (t ex ”icke” och ”ty”). På sidan http://etthalvtarkpapper.se/ kan man även, om man är intresserad, hitta mängder av mer information om Strindberg och just den här texten.
Efter det pratade vi lite om de små orden ”hen” och ”en” – varför de används, om de är bra att ha eller inte, om de kommer att slå igenom i språket på lång sikt eller inte.
Avslutningsvis gav jag två uppgifter. Den ena är att skriva en krönika eller ett pm om ”ogooglebar-debatten” . Den andra uppgiften är till för fördjupning då alla andra uppgifter är inlämnade.
lisas svenska 3 